Om v a rik osa utvidgningar i nedre ex¬

trem iteter η as vener.

A c a d em i s k A fh a η d 1 i η g,

Med Medicinska Faeultetens Samtyckeoch under inseende af

doctor ISRAEL ΗWASSERProfessor i Theoretiska och Poetiska Medicinen

Riddare af Kejserliga Ryska St. Wladimirs Ordens 4;de Class m. m.

För Medicinska Graden

1 i 11 offentlig granskning

Författad och ulgifven af

N. DAHLINCh. Mag. t. f, Proseclor vid Carol. Med. Chim. Instit. i Stockholm»

på Medicinska Lärosalenden i December i832»

p» v. t. f. m»

UP SALA,Ρ * 1 m h 1 a d & C., i 8 3 2.

KONUNGENS

TROTJENARE LERAMOTEN AP K. W. ACADEMIEN

ANATOMIE PROFESSORN , MEDICINiE DOCT, CHIR. MAG«

HERR A. RETZIUS

vördsamt tilFegnad

aif

FÖRFATTAREN.

Om varikosa utvidgningar i nedre extre-miteternas vener.

"f^arix (Cirsus, Phlebevrysma) har man kallat den venernas

sjukliga förändring, hvarigenom deras våggar dilateras och de¬ras cspacitet tilltager i alla dimensioner. Den har redan frånden första perioden af Medicinens historia varit känd och Hip-pocrates har icke allenast observerat densamma, utan åfven in¬sett dess critiska förhållande till åtskilliga andra sjukliga affectio.'ner. Efter honom har denna dess djupare betydelse för det me¬sta blifvit litet aktad, och man har endast fästat sig vid dilatatio-nen, samt ansett denna såsom en följd af det venösa blodetstryckning på venernas våggar, och dessas svaghet. Denna me¬ning har likvål blifvit motsagd af flere, ehuru ingen synes full¬ständigt hafva gjort sig reda för sjukdomens egentliga väsende.Det torde derföre icke vara opassande, att, jemte pröfningenaf de olika meningar, hvilka både äldre och nyare författarederom hyst och yttrat, göra ett försök att förklara de mångaoch vigtiga fenomen, som med dessa varikösa uppdrifningar hafvaett inre och

. närmare sammanhang.

SymptomatograpHie.Varices äro mjuka elastiska tumörer, formerade derigenoxn,

att en ven på något ställe tilltager i alla dimensioner, och dessväggar merendels i fasthet. Huden är ofårgad ofvanpå tumören»

men venens blåa färg skiner igenoui. Vid påtryckning försvin¬ner dess contentuin, i fall ej något coagulum blifvit bildad;, ihvilkeo händelse man känner klumpar, såsom ärtor eller bönorliggande i venen. Ibland inskränker sig tumören till ett litetställe af venen, hvilket då uppsväller, liar sig i flera knutar,soin slutligen gifva densamma utseende af en drufva: ibland åren hel gren på detta sått sjukligt utvidgad, så att den gör sittlopp' i många slingrande bugter, då den annars skulle ^vara rak,och man känner då på de ställen, der venen ligger, urgröpnin¬gar i benen <?), Någon gång finner man alla venerna i ytan,af en extremitet abnormt utvecklade, hvilket gör att den. sjukeextremiteten,får ett svullet utseende. Oftast synas likväl de smärregrenarna vara utsatta för denna förändring. Fötterna och benenblifva då för känseln småknottriga, och beströdde med blåapunkter, som hår och der visa sig såsom blåa slingrande lineer.Det år isynnerhet denna form, som förekommer hos hafvande,och som under den .sista tiden af graviditeten år så besvärlig. -

Varices kunna äga ram på alla ställen af kroppen, i de inreorganemas vener, så väl som i hudens. Flere författare om¬tala varices i hufvudet **), i ansigret ***), på ven« jugulares t)]»i thorax och abdomen. ff). Ganska vanliga åro de i nedre bäcke¬net, kring blåsan, genitalia, och ändtarmen, hvarest de fattlika namn Cirsoceie, Varicocele, Hämorrhoides, hvilka sednarelikväl ej alltid åro enkla varices. De förekomma väl understun¬dom åfven på öfre extretniteterna, troligen oftast såsom, fel iförsta bildningen, analoga med nacvi materni, men deras van¬ligaste säte år de nedre extretniteterna, och man har i anled·

*) Hodgson Krancheiten der Arterien und Venen. Uebers. v. Ko-berwein mit Anm. v. Kreyzig. Han. 18»7, p. 555.

**) Diction. des. Sc. Med. Vol. 57, p. 4.♦*·) Ibid. Sv. Låk. Sillsk. Ärsb. 1826, p. 106. Ottos Patb. Anal, p.

37a, Not. 7 m. fl.f) Diction. des Sc. Med. p. 5.ft) Ibid. p. 5.

ning håraf föl kterat deras uppkomst genom blodets svårighet,att uppstiga iiiöt sim egért tyngd, genom mechaijiska hinder forden venösa circulatiöuen o. s, v.. hvilka val åro vigtiga accesse¬nska momentet* hieb icke kunna anses såsom hufvudsakiiga or*saker.' " j?* ~

Dessa venernas dilatationer kunna ganska lange existera utansmärta, utan olagenhéter och titan att framkalla någon reaction,'.hvarken från'det ärteriellar eller det nervosa systemer. De kun*na då icke anses såsom sjukdom, och fortfara ofta på detta såtthela li fs tiden igenom. Oftast åro de dock åtföljde af smårreölägenheter hufvudvårk, minskad matlust, oordningar i tarmka¬nalens secretion o. s. v. som icke åro af någon betydenhet ochoftast öfverses i och som icke från den locala sjSkligheten i ve¬nerna kunna hårledas, men som bevisa, att dessa stå i samman¬

hang med något allmånt lidande. Hos rediga subjecter dere-inot, framkalla de ofta svårare och våldsammare symptomer, afhviika de vanligaste åro vårk, inflammation, ulceration ochblödning.

i :o VårUn kännes mest såsom tyngd eller domning, menår ofta stark, ihållande, dåf. Puchelt **) anser vål den hårfo-,ra ftån en lindrig inflammation, dock torde den snarare boraderiveras från'venosa systemets antagonism mot nerverna, ochdepression af de sednares verksamhet, emedan den ofta kan va¬ra ganska stark, utan att spår till inflammation år forhanden.Den år besvåtiigast vid de små varices, som uppkomma undergraviditeten, mindre vid de dilatationer, som uppkomma på destörre åderstammarna. ,

2\o Inflammation framkallas ganska ofta af varices. Denuppkommer under formen af en ros-inflammation med starkvårk, ringa svullnad och omhef, och lemnar impression af fingret,da man trycker på den inflammerade delen. På den blåaktigt

*) Das Venensystem in seinen krankhaften Verhältnissen. Leipzig18«8, Ρ· 165.

rodnade huden uppkomma hår och der crust», som likna her-pes, men skiljas lått derigenom, att de icke innesluta någon li¬miterad yta. Närmast liknar denna inflammation erysipelas phiycte-nodes, men i denna bildas först phlyctener, hvilket icke år hån-delsen vid den erysipelas, som åtföljer varices. Denna inflam¬mation år vanligtvis helt och hållit iocal, och sprider sig ickegerna från det stålle der den börjat. Den ofvergår deretnot låtrtill bulnader och fistelgångar , hviika ofta med svårighet läkas.

3:0 ITlcera, hviika val ofta uppkomma genom de nyss¬nämnde bulningarnas vanskötsel, men åfven kunna härröra frånmindre betydliga anledningar, såsom afrifnmgerf af epidefmis >stötar o. s. v. Såret vidgar sig, antagen vanligtvis en rund form,har en gråaktig yta, afsondrar en tunn blodfårgad våtska, ellerett tjockt illaluktande vahr, och characteriseras för åfrigt båstgenom benets ojemna, hår och der knoliga, blåaktiga, glånsan-de yta. Vårken år vid dessa sår vanligtvis mycket stark ochplågsam. Isynnerhet år gående och stående ganska mycket ge¬nerade.

4;o Blödningen ur varices har alltid critisk betydelse, menår i de flesta fall otillräcklig, att håfva den sjukliga disposition.Den kan vål för en tid håfva de ölägenheter, som uppkommaaf varices, och till och med férsrdra sjelfva det sjuka stallet afvenen, men förmår vanligtvis icke hindra, att den åter visarsig på något annat stålle. Den kan uppkomma antingen deri¬genom, att venens väggar ramoliieras och brista, då blodet ut¬sprider sig i cellulosan, eller ock derigenom, att uleeration in¬trader, så vål i huden, som i venens vaggar, då blödningen:sker utåt, i hvilket fall den ofta blir ganska betydlig, ehurusällan eller aldrig farlig. Men åfven på det sednare saknas efexempel *}. I allmänhet lättar likväl ett sådant blodflöde, be¬tydligt de besvärlige, symptomerna, och man har sett en ofant-

*) Diction. des Sc. Med, Vol, 57, p. 12 — Qtto*s Pathol. Afiat, p.355»

5

lig mängd blod uttömma», utan att patienterna dervid serdelesförlorat krafterna c[).

Vid den anatomiska undersökningen af varikosa vener före¬komma tvenne serskildta slag, hviika likväl till orsaker ochföljder icke synas vara åtskiljda. Antingen finner man nemligenvenernas hinnor i hog grad förtjockade och hårdnade, så attvenen ligger fingerstjock med uppdrifna knölar, såsom glandier,långs utåt benet: de bibehålla sitt lumen då de genomskåras:,valvlerna åro styfva och siuta ej fullkomligt. Eller ock finner,man blodets mängd isynnerhet hopad på några ställen och ve?·nernas väggar blott litet hypertrophierade, så att väggarna afde smärre t. ex. vena saphena, hafva samma tjocklek som afvena cava, men åro mjuka och sammanfallande j. dock har jagaldrig funnit varikosa vener tunnare ån i naturliga tillståndet,ehuru Andral påstår sig hafva iakttagit sådana händelser·

Varices kunna af naturen läkas på flera sått. Ofta försvin»na de helt och hållit, såsom hos hafvande qvinnor efter för¬lossningen. De läkas åfven derigenom, att inom varices forme¬rar s'g b-iodcoagulum, till följe af venernas förminskade kraftatt framdrifva blodet; detta coagulum tilltager i massa och fast¬het, circulationen upphör aideles, en lindrig adharsiv inflamma¬tion uppkommer, hvarunder coagulum absorberas och kårlensväggar oblitereras och atrophieras. På detta sått observeradeHodgson fyra serskilda gångor läkning. Någon gång håfvas deåfven genom blödningar, såsom vi förut anmärkt; men i deflesta fall qvarblifva de under hefa lifstiden, utan serdeles ölä¬genheter. De kunna likväl, vid åtskilliga andra sjukdomstill-fåilen, hvilkas diagnos kan vara tvifvelaktig, leda läkaren tillsjukdomens bestämmande.

*) Diction. des Sc. Med. 1, c· Hodgson 1, e. p. 560*Anatomie Patbologique·

6

Ätiologie.Caussje praedisponentes åro: 1:0 Mannaåldern. Sällan eller

aldrig finner man varices före pubertetsåren, men sedan gene-rations-organerna utvecklat sig, uppkomma ofta varices, likvälutan att medföra några heisan störande fenomen. Det år förstunder mannaåldern, som en pravaleraride venositet lägger grundicke blött till dessa, utan åfveii till andra sjukdomar. Vid enfipgre ålder märkas de icke heller gerna, emedan då vanligenatidra sjukdomar upptrådr, som på venositeten utöfva ett cri-tiskt inflytande såsom hämorrhoider, stenbildning o. s. v.

s:o Fel i första bildningen eller en medfödd sjuklig dis¬position finnnes någon gång hos barn, utan att man möjligtviskan antaga en prasvalerande venositet såsom grund 4erföre. Sjuk¬domen år i dessa fall local, och kan anses analog med nasvimaterni. Ett annat förhållande åger rum med varices, som ut¬bildas till följe af blåsjuka. Denna såsom bestående i en ofull.ständig respiration, måste naturligtvis anses såsom ett alimåntpiiedisponerande moment.

3:0 Graviditeten. Denna den allmännaste af alla orsakertill varices, torde något närmare behöfva upplysas, emedan manhårledt dess inflytande på dessas bildning, ur en blott tnecha-nisk princip. Generationsprganerna synas nemligen, såsom orga¬ner för slågter, stå till individet i ett antagonistiskt förhållande,så att de icke utan individets försvagande kunna fullgöra sinafunctioner. Denna lag synes uttalad öfver hela den organiskaverlden: vid blommans uppträdande är vextens lifliga vegetationförlorad och allt concentrerar sig till production af frön : fjä¬rilen, befriad ur sitt skal, parar sig, lågger ägg och dör. Så åf¬ven hos menniskan. Då det arteriella systemet, såsom varandeorgan för nutritionen, concentrerar sig till uterus, uppkommer ide öfriga organerna, genom motsatsen mellan det arteriella ochvenösa systemets verksamhet, en prasvalens af venositeten, somi början yttrad i abdominalsystemet, ger anledning till dyspep·

7

sie, pica, cardialgie, kranip, hvaraf qvinnan de första månader-tia af hafvande tillståndet besvaras, men sedermera, genomgripan¬de vensystemets helhet, begrundar ett sjukdomstillstånd, af bvil-ket varices utgöra ett vanligt och hufvudsakligt fenomen* Af-ven vid fullkomlig helsa och utom graviditeten visar sig dennaantagonism mellan qvinnan såsom individ, och qvinnan såsomgenerationsorgan, emedan i detta fall en hypertrophie uppkom¬mer i uterus, som genom den månadtligen inträdande secretori-ska verksamheten måsre besegras. Att denna antagonism, ehurumindre tydlig åfven hos mannen åger rum, tror jag mig kunnabevisa, ehuru detta nu skulle föra mig för långt från mitt åmne.

4:0 Menstruationen* upphörande *). Kår uppkommer denfrågan: I hvad förhållande stå genérationsorganerna under denhögre åldern till individet ? Sedan dessa slutat sin function, och upp¬hört att vara . organer för slagter, inträda de åter i sferen af or¬

ganismens periferiska organer. Motsatsen synes upphåfd. Denallmänna venositer, som nu ej mera genom menstruationens cri-tiska flöde motverkas eller upphåfves, stegrar sig till en allt störrebetydenhet och visar sig, såsom en i flerfaldiga former framträ¬dande degenerativ tendens och derföre äger åfven i deiina perioddeii största utvecklingen af varices på extremiteterna rum. Dessamedföra likväl sällan i och för sig några ölägenheter, utau i-synnerhet genom framkallande af inflammation, ulceration o. s. v.hvilka symptomer under den högre åldern blifva allt mer ochmer sällsynta, hvarföre varices då åfven ganska sällan bli före¬mål för läkares behandling.

5:o Utsväjningar i kärleksvägen. Det år bekant att dessamedföra för tidig ålderdom, och varices åro vanligtvis det förstasymtomet af denna. Det år klart, att ju mer den produetivakraften förslöses genom generationsorganernas stegrade verksam¬het, desto förr måste ett sjukligt tillstånd uppkomma i de tillindividets reproduetion hörande organer.

·) Puchelt 1. c. ρ. 24.

8

0:o Åfven dålig föda, fuktig och kall luft» osunda bonin¬gar, bruket af spirituösa drycker m, m. synes påskynda den-genom ålderns forhållande grundlagda sjukliga dispositionen.Caussce occasionakf for varices åro isynnerhet Graviditeten,dels genom det förut ådagalagde förhållande, dels genom hin¬dret i circulationen, hvilket nigra antagit såsom dess enda caus-sala betydelse. Att likvål så icke föi håller sig, bevisas tillräck¬ligt deraf, att ej alla, som åro gravid# få varices, utan blott de,hvilkas productiva verksamhet ej råcker till att på en gång upp.råtthålla individen och könsorganernas function.

Gravitationens allmånna inverkan på vensystemet kan ickeJheller förnekas, ehuru den, såsom mig synes, ej kan upptagassåsom enda orsaken till varices. De förekomma oftast hos ba.gare, boktryckare, tvåtterskor m. fl. som stående förråtta sinaarbeten, och åfven plågorna upptråda dubbelt starkare i uppråttställning.

Caussa proxima eller heståmmandet af sjukdomens våsendehar af olika författare blifvit gjord på ett så olika sått, att dettorde vara nödigt, att först genomgå de hufvudsakiiga menin¬gar, som i denna våg blifvit yttrade.

Hippocrates *) visade redan af huru stor vigt det var förlåkaren att gifva akt på dessa och Galenus **) omtalar vådanaf att håfva varices, emedau derpå följde vansinnighet, haemor-rhoidalflytning, Haemoptysis o. s. v.

Celsus ***) deremot undersökte ej i hvad förhållande vari¬ces stodo till andra sjukdomssymptomer: han tillstyrkte rått och-slätt deras exstirpation eller brånning.

Humoralpathologerna t. ex. Frank de Frankenau ♦***) an-sågo dem såsom beroende på venösa blodets öfverlastande med

♦) Hippoer. Aphor. Sect. VI Aph. XXI & XXXIV.**) de. VS:ne ad Erastistrat. C. VI. Lib. de atra bile Cap. IV.***) De Medicina L. VII. Cap. 4,«***) Miscell. Acad. Nat, Curios. Dec. II. Ann. 1684 P· 51. Devaricutn spontanea aperdone*

9

materiella partiklar, eller såsom han uttrycker sig: "utplurimuma massas sangvinis particulis multis acidis terrestrioribus et vis«cidis prasditas, et hinc Stagnation! opportunas, culpa oriuntur.''

Stahlvar dock egentligen den, som utvecklade låran omvenositetens inflytande på organismens sjukdomar. Han ansågförsta symptomet af den förras praevaJens just vara varices, ochdessa såsom förelöpare till spasmer, vårk och arthritis, då deförekommo i grenarna af vena cava ; till dyspepsie , hämor¬rhoider, hypochondrie o. s. v. då de förekommo ivenaportae:att båda dessa tillstånd hade en benägenhet, att soiverasgenomhasmorrhoidalflytningen, då deremot den flytning, som uppkomur de varikösa venerna sjelfva , hvarken var tjenlig eller tillräck¬lig, att håfva den sjukliga bildningen. Solidarpathologerna, isynnerhet de bland dem, som mera ensidigt hyllade iatroma-thematiska och iatrochemiska principer, öfvergåfvo aldeles den¬na Stahls djupare nsigt och betraktade varices blott såsom enaf venösa systemets svaghet och blodets hindrade circulationberoende passiv dilatation.

Åfven nyare författare, såsom Montfalcon***'), Charles BellHodgson *···**), Blafff) hafva hyllat denna mening, oakradt deför öfrigt insett, dels att varices srå i sammanhang med andralidanden, såsom infarcter i viscera o. d. dels att hasmorrhagier-na hafva en cri tis k betydelse.

Andra hafva håremot opponerat sig och isynnerhet Pu¬chelt. Han indelar venernas dilatationer i 4 klasser nem-

ligen i:o Dilatation, 2:0 Varix aneyrismaticus, 3:0 dilatatio sacct·

*) Theoria Med. Vera.**) Diction. des Sc. Med. Art. Varices.·**) A System of operativ Surgery Vol. I. p. 348.*·**) 1. c. p. 548 o. f,+) Siebolds Journal II B. i:a St. iJJi·

2

ιΟ

formis, 4:0 Varices, egenteligen så kalladé. Om den mechani-ska diiatationen, såger lian, någon gång år den enda orsakentill den enkla utvidgningen, så år den det icke alltid, och i detre sednare slagen nekar han den aldeles. Hufvudorsaken sökerhan ganska riktigt i en stegrad venositet, och har icke hellerförbisett det serskildta inflytande, som graviditeten åger på upp¬komsten af denna sjukliga foråndring, till nårmaste grund forhvilken han antager tillvext af massa, dels med, dels utan ettinflammatoriskt tillstånd.

Åfven Kreysig *) har gifvit några vinkar angående venernasactiva verksamhet vid bildandet af varices, och ånnu tydligarehar han framställt den våg, på hvilken undersökningar i dettaåmne bora anstållas **), men har sjelf undvikit, att af sin åsigtgifva en utförligare framställning.

Varices åro alltid åtföljda af for stor mångd venos blod,och en långsammare circulation. Det år detta som J. fl. Frankkallade det vendsa systemets svaghet, de nyare riktigare venosi-tetens prasvalens. Denna kan likvåi icke existera, utan att helavenosa systemet måste tånkas, såsom stegrande den verksamhet,hvarigenom bloden ftån organerna upptages och minskande afden, hvarigenom det äibordar sitt blod till hjertat. Den förrekallas absorption och år icke något annat ån dess förmåga attmed sig assimilera det blod, som det mottager af artererna. Den¬na assimilativa verksamhet år ett uttryck af venernas egen kraft,och dess stegring, ett tecken till venernas tendens att utbilda sig.Hår kunna tvenne fall vara möjliga: antingen år denna utbild¬ning foretrådesvis riktad mot blodmassan, och åstadkommer ple-thora, eller år den riktad mot venernas hinnor, hvaraf hyper-trophie och sedermera degeneration år en följd Då bypertrö-phien etablerar sig på något visst stålle, antingen i de smårre

*) Hodgson I. c. p.· 548 Not..**) Krankheiten des Herzens. Berl. I8i7, Vol, ILL p. 211»

II

eller de större grenarna^ si kallas detta en varix eller varikårdilatation. Denna det venåsa systemets stegrade verksamhet åralltid fårenad med en hämmad eller minskad verksamhet hosdet arteriella, dels genom ofullkomlig respiration, dels derige-nom, att det arteriella systemet måste anses såsom medelpunk¬ten for all bildning, och hvarje production, som ej utgår fråndetsamma, såsom innebärande en minskning af detta. Till facta;som bestyrka detta förhållande, torde få räknas, att varices upp¬komma i de periferiska delarna af vensystemet, isynnerhet i hu¬den, samt den af Delpech ?i) gjorda observationen, att varico-cele alltid år fårenad med atrophie af testiklarna, hvilken upp-hårcr, så snart varicocele genom en operation borttages elleratrophierai,

Diagnosentorde af fåregående beskrifning lått vara gifven. Det händerlikväl någon gång, att flera uppsvällda varices, hvilkas hinnoråro fortjockade och indurerade, ligga utefter en hel extremitet,och sålunda likna glandier **). I detta fall måste man ihåg-komma, att dessa icke gerna ligga annorstädes, ån på flexions-sidoina i arm· och knävecket, då varices mest visa sig påfrämre och sidodelarna af benen. Med blodutådringar eller ab«scesser båra varices icke lått kunna förblandas. Prasgressa, ochden ringa ömheten hos varices åro säkra ledare.

Prognos.Varices vara mest hela lifstiden igenom, utan särdeles o-

lägenheter. Ofta gifva de likväl anledning till blödningar, in-flatnmatiouer och ulcerationer och ehuru behandlingen af dessa

*) Frorieps Notiz. B. -XXXIX. N:o Febr, 1830. N:o 658. —**) Jag har på K· Laz. i Stockholm observerat en dylik håndelse.

Hela vena saphena var linda till knSet fullsatt af små knölar afbönors storlek, hårda som glandier.

ία

sécundåra sjukdomar vanligtvis Sr åtföljd af framgång, kan manlikvSi ej hindra, att de vid minsta förnyad anledning återkom,ma. Upptråda hsemorrhoidalflytning, Arthritis, Lithiasis, så ute*blifva de locala reactionerna vanligtvis aldeles. Å.ro varices tillden grad utvecklade och besvSrlige, att de fordra exstirpationeller någon Chirugisk operation, så är prognosen tvetydig i an¬seende till den låtrhet, hvarmed venerna inflammeras, och den¬na inflammations forstörande verkam

Behandling.Härvid måste vi först taga i betraktande de utvägar, som

naturen sjelf begagnaF, för att i enlighet härmed uppgöra enplan för dessa sjukliga affectioners håfvande. Vi hafva sett, attvarices lakas ofta genom upphörandet af de orsaker, som fram¬kallat dem, t. ex. graviditeten, utan att några märkbara fötän¬dringar i se och excretioner åtföija deras försvinnande. I andrafall derigenom, att bloden coaguleras och genom följderna här·af, kärlet atrophieras. I alla andra händelser inträffar blödning,ulceration eller andra stegrade secretioner, enligt den lag, attöfverbildning i ett organ, häfves genom stark secretion i etcannat. På dessa, vid den af sig sjelf uppkommande läkningen,iakttagna förhållanden grunda sig åfven hufvudsakligen de me-thoder, som emot sjukdomen blifvit använda.

1:0 Den evacueraride m-ethoden.2:0 Specifica.3:0 Chirurgisk åtgärd, vare sig exstirpation eller an¬

dra methoder, att åstadkomma kärlens atrophie.1:0 Behandling genom evacuantia.

A. Bloduttåmningar, allmänna och locala kunna anställas»då subjectet år plethoriskt, böj dt för^activa congastioner, ochde locala reactionsformerna mycket plågsamma. De gifva likvälblott palliativ lindring och gagna ej utan att understödjas af an¬dra medel.

B. Den antigaitriska methoden. Bland de secretioner, som i

13

synnerhet motvåika det venåsa systemets hypertrophie ar gall-secretionen och i allmänhet secretionerna från underlifvets organer.Att derfore stegra dessa, blir ett af de vigtigaste vilkor for sjukdo¬mens hafvande. Man använder hårtill Calomel i större dosis,Laxantia af Jatappa, neutralsalter, Taraxacum, Svafvel. o. s. v.

C. Brunskurer i synnerhet af de losande vattnen Carls¬bad, Marienbader Kreutzbrunn, Embs, m. fl. som stegra de se-cretoriska lunctionerna i allmänhet, och njurarnes i synnerhet.De åro de kraftigaste medel att bereda patienten for bruket afde jernlialtiga vattnen, som egentligen skola verka till förhöjan¬de af det arteriella systemets verksamhet.

D. Gymnastik. Af hvad vigt denna år for blodets circu-lation, och for bibehållandet af det arteriella systemets verk¬samhet, har nyare tiders erfarenhet ådagalagt.

E. Utverter bruk af mercur, i synnerhet då varices Utgåresaf tjocka fasta knölar, öch då varken och den erysipeiatosa in¬flammationen år betydlig- Likväl bor man dermed upphora dåtecken till salivation inställa sig.

F. Upphäfvandet af gravitationen år af forr nämnde orsa¬ker ett hufvudsakligt vilkor. Således bor Patienten iakttaga enliggande ställning, men framför alt icke sitta med hängandeben, eller stå mycket. Bindor kunna anläggas från tårna upp.åt eller ändå båttre plåsterrimsor, *) som dels åstadkomma enmera jemn tryckning, dels stegra hudens secretion. Hit horaåfven snårstrumpor af skinn eller linne.

2:0 Behandling genom specifiea.Arnica. Denna användes i allmänhet vid stockningar i cir—

culationen, commotioner, vid Hysterie och Hypochondrie, får-

*) Bår torde med förmån Scotts förband kunna begagnas. Nårmastbenet lågges gråsalfva utbredd på linne,- derofver häftplåster påtums breda rimsor, som låggas fullkomligt jemt;; och utanpå dessatvålplåster utstruket på starkt skinn.

14

anledda af en plethora abdominalis, vid infarcter, feberkakor, iparalysier och frossor. Prof. Cederskold i Stockholm har vidsitt Clinicum uppgifvit Arnica, såsom ett bland de kraftigastemedel , att befordra fordelningen och försvinnandet af varices,och, att sluta af de fall, i hvilka Arnica for öfrigt visar sigverksam, icke' utan skål. Af erfarenheten har jag i ett fallsett dess verksamhet bekräftad hos en ung målare omkring $8år gammal, med stora varikosa dilafationer uppåt låret, samt påfrämre sidan af buken. Vena epigastrica låg fingerstjock, sling¬rande sig i flera krokningar. Efter 14 dagars försatt bruk afen infusion på 4-uns Arnicablommor med 1 Iiber vatten återställdeshan fullkomligt, och har sedermera icke på 2:ne år deraf varitbesvärad.

Mavtialia. Jernet synes isynnerhet verka till det arteriellablodets qvalitativa förändring. Detta blir mera högrodt, får enstörre plasticitet, circulationen blir lifiigare. Ifrån det arteriellasystemet sprider sig denna verkan till organismens periferiskaorganer, hämmar den alt for starka stegringen af den assimila-tiva verksamheten, så väl inom det vegetativa, som det ner¬vosa systemet. I följe håraf blifva martialia, dels under formaf pharmacevtiska praeparater, dels under form af brunnskur,de kraftigaste medel att motverka den degenerativa ten¬dens, hvaraf varices ursprungligen bero. Likväl fordrar dessbruk forsigtigbet, och kan blott användas efter forutgångna e-*vacuantia, samt under iagttgaande af låg diiet, och med upp.;mårksamhet på de symptomer af congestion och inflammation,som under dess bruk någongång inställa sig.

3:0 Operativa åtgärder. Då dessa sällan eller aldrigblifva af radical betydelse for läkningen, och ofta åro förenad«med ganska stor fara, i anseende till den uppkommande inflam¬matoriska reactionen, torde jag här blott i korthet få vidröra deserskildta methoder, som blifvit använda for atrophierande af

♦

1J

varices. Den aidsta, redan af Hippocrates *} använda, varpunction, som af Petit, Boyer och Brodie blifvit förvandladtill incision en blott inskärning i venens hinnor, uttagande af detcoagulerade blöder, och sårets Läkning Excision tillstyrktes afCelsus **),, och har sedermera af Petit och Boyer blifvit förrät¬tad. Den sednare har derföre gifvit ganska beståmda föreskriftter ***). Underbindning dels ofvanfor, dels nedanföre det vari-kösa stallet, har blifvit féreskrifven af Pare och Dionis, menhar ännu flera ölägenheter ån de nyssnämnda. Alla desse o-

perationer åro likväl ganska smärtsamma, och man har i sed¬nare tider nästan aideles förkastat' dem. Detta gäller i ännuhögre grad om catiierisaiionen, som har alla operationens ölä¬genheter, men ingen af dess fördelar»

Slutligen torde få nämnas den palliative behandlingen afnågra med varices i sammanhang stående sjukdomstillfålligheter,som af det föregående ej upplyses, såsom af ulcera och blöd¬ning. De förra behandlas i allmänhet bäst med varma cata-

plastner till befordrande af båttre och ymnigare suppuration;med tvättningar af Sol. oxym. Calc. till förtagande af stanken,som ofta år ganska besvärlig. Sedan såret t enat och fyllt sigpassar ett compressiv förband af häftplåster, hvarmed benet tillstörre delen bttäckes, och hvilket så sällan, som möjligt öpp¬nas. Alla andra konstigare salfvor och plåste^ tror jag vara öf-verflödiga, om ej skadliga»

Blödningen bör ej hämmas, om icke patienten- böriar kän¬na sfg matt och försvagad. I det sednaie fallet torde kalit-vattens pågjutande vara nog för att hämma den. I annat fallkan man anlägga bindor nedanfore det blödande sållet, eller

*) Diction» des Sc» Med. Vol. 57 p. ij».**) De Med. L. Vit. Cap. IV.***y Tracté des MLaladies Chirurg». Tom. IT» p. 48^

16

och compression omedelbart på detsamma, eller påströ rågothxmostatiskt pulver o. s. v. Detta torde likväl ytterst sållanbehöfvas, ty som denna blödning sållan år passiv, utan ett be¬mödande, att afbörda sig det öfverflödiga, således acttv, så ut¬tömmes vanligtvis ej mera, ån som behöfves, hvarefter blöd¬ningen stadnar. —